Kärleken

Kärlek

De som älska varandra äro äkta makar

är ett känt citat från Ellen Key. Det gäller med eller utan vigsel. Att äktenskapet ska byggas på kärlek är ett föga kontroversiellt ideal (och kunde sägas) även på Ellen Keys tid. Men verkligheten dominerades av konvenansäktenskap och vad som ansågs passande och ekonomiskt möjligt. Ellen Key drev sin linje om kärleken som samhällets grund längre och mycket mer konsekvent. Vi anser väl att äktenskapsfrågor är en privatsak. Men för Ellen Key var kärleken och kvinnosaken centrum i hela hennes samhällssyn och det som kunde ge förändring.

Ellen Key brukar anklagas för att vara särartsfeminist. Mot den (moderna) beteckningen talar hennes ideal att man och kvinna borde lära av varandra, så att kvinnan blev mer sinnlig och mannen mer själfull. Platsen för det utbytet var kärleken, inte minst den erotiska kärleken. Den hade makt att överskrida klyftan mellan kropp och själ och göra individen hel. Hon såg kärlekens positiva kraft i allt levande, inte bara i form av sexualitet utan i kärleken till det goda och sköna.

FRI – som i att gå och FRIA

Ja, det är faktiskt samma ord, där våra gamla ord fri och fria båda går tillbaka på en stam som betyder älska. Kärleken måste få vara fri, säger Ellen Key. Man kan tänka att det är med kärleken som med sanden i handen. Om man knyter handen för att hålla kvar sanden, rinner den ut. Löften om trohet eller kyskhet har aldrig kunnat hållas, generellt sett. Trohet kan bara uppnås när kärlek och äktenskap blir liktydiga begrepp, när makan förblir älskarinna. Ellen Key inser sexualitetens betydelse, inte minst kvinnans, som på den tiden ansågs vara mindre sexuellt lagd. Hon kämpade alltid mot nedvärderingen av kroppen. Kärleken är alltid sedlig (=etisk, moralisk) om den bara inte lämnar de älskandes personligheter utanför.

Kritik mot kristendomen

Ellen Key kritiserade både kristendomen och även engiftet. Kristendomen, som brukar kallas kärlekens religion, var alltför asketisk och bygger på en misstro mot sexualiteten, menade hon. Hon försvarar rätten till samliv även om detta inte syftar till att avla barn, en ståndpunkt som är allmänt accepterad men fortfarande motarbetas av katolska kyrkan. Förhållandet till kristendom och kyrka orsakade schism med bland andra Fredrika Bremerförbundet, som använde religionen för att hävda kvinnans själsliga jämlikhet med mannen. Ellen Key ville upphäva dualismen mellan kropp och själ och såg den erotiska kärleken som platsen för just människans själsliga utveckling: ”personlighetens gränser korsas, utsuddas och förblandas, i ett vidgande av bådas väsen”.

Den nya kvinnan

Från 1880-talet figurerade idén om den nya kvinnan. Hon skulle vara självständig och ekonomiskt oberoende, intellektuell, socialt och känslomässigt och framför allt erotiskt självständig. Eftersom äktenskapet mest syftar till att ”fasthålla mannen som familjeförsörjare” skaffade sig den nya kvinnan därför en utbildning, även om hon gifte sig. Självklart måste hon också ha rösträtt, något som Ellen Key kämpade mycket för.

Slutord

Vad visste en gammal ungmö om kärlek, frågade sig inte minst Ellen Keys antagonister. Men hon hade trots allt haft en djupgående relation med Urban von Feilitzen, även om den aldrig kom att inkludera sexuellt umgänge. Man känner igen deras intellektuella utbyte i Ellen Keys idéer om kvinnan och kärleken. Även sin höga uppskattning av hemmet och kvinnans särskilda fallenhet för dess vård har hon från honom. Att förneka det vore att förneka sin kärlek till honom.